Bild

Vad?

I en föreläsning som hette Barn möter konst fick vi en inblick i hur olika konstarter eller konsttekniker kan användas som läroobjekt för olika ämnen. Fokus i föreläsningen var konstarten bild och skulpturer.

Marie Bendroth Karlsson (1) förklarade att det tyvärr inte är många förskolor som studerar konst så som andra ämnen studeras i förskolan. Konsthallar är till för att besökas och Marie Bendroth Karlsson anser att dessa är självklara undervisningsforum. Enligt Bendroth Karlsson & Karlsson Häikiö (2014, s. 35) sker lärande genom att kombinera tanke med estetiska lärprocesser, alltså medierande handlingar. Genom att tillvarata den kunskap som finns runtomkring oss och omsätta den till praktiska erfaranheter och samtidigt diskuterar kring dessa i kombination till andra ämen eller kunskaper, så sker ett medierat lärande.

Vi diskuterade under föreläsningen vad konst egentligen är.

"Är inte verket erkänt som konst i konstvärlden så är det inte konst"

(Bendroth Karlsson, 2015-09-16)

Jag blir lite tårögd i ögat när jag får höra definitionen av konst. Är inte det uttrycksfulla skapandet en typ av konst? Varför måste konst bli konst just för att det väcker känslor i betraktarens ögon? Kan inte bilder få vara konst om

Vad? Hur? och Varför?

de väcker känslor för skaparen? Vissa anser det idag respektlöst att kalla vanliga teckningar för konst, men där håller inte jag med. Konst för mig är när verket har ett syfte och/eller förmedlar någonting.

Bild är mitt favoritämne utan tvekan. Under en workshop med Mats Andersson (1) talade vi om olika begrepp inom bildämnet, däribland abstrakt konst.

Abstrakt konst är en konstform där motivet inte föreställer någonting konkret i verkligheten.

Kupferberg (2013, ss. 36-37) påpekar att de estetiska ämnena i skolvärlden frambringar prestationsångest och hänvisar till ämnet drama. Han förklarar att barn jämför sitt agerande med filmskådespelare och blir därför besvikna på deras prestation då de inte uppnår den kvalitén som de tror förväntas av dem. Abstrakt konst är tolkningsbart och kan ge utlopp för ett mer utrycksfullt skapande, just för att det inte finns några begränsningar. Av den anledningen anser Mats Andersson att den abstrakta konstformen är en bra metod för att undersöka lärprocesser på, alltså att utforska och upptäcka materialets egenskaper och möjligheter och därigenom finna kunskap.

Under en workshop med Mats Andersson fick vi testa på konstformen abstrakt konst och hur det kan användas i verksamheten. Jag blev förvånad över vilka möjligheter det öppnade upp för.

Under andra tillfället med Mats Andersson (2) fick vi undersöka både lera och papper. Vi gjorde egen papé maché som är en massa gjord av tidningspapper och tapetklister som har malts till ett formbart lera-liknande material. Att att använda papé maché på riktigt sätt har jag aldrig gjort. Jag har endast fått ta del av den enkla versionen då man river tidningspapper och använder tapetklister som lim.

Hur?

Mitt första praktiska möte med abstrakt konst var på en bildlektion i åttan på högstadiet. Innan dess kan jag inte minnas att jag kommit i kontakt med det begreppet. Då är min fråga, Varför utforskar inte förskolan och skolan det abstrakta skapandet så som det konkreta?

Jag kan hålla med Mats Andersson om att fokus inom bildämnet i skolvärlden ligger på att försöka skapa eller gestalta någonting redan existerande.

Exempelvis genom att måla en häst. Jag upplever dock från erfarenheter i förskolan att många barn i den åldern inte känner press på sig att bilden måste vara lik. Däremot upplever jag från erfaranheter i förskoleklassen att många barn ställer högre krav på sig och jämför sig själv med andra. Är det vi vuxna som omedvetet ställer dessa krav på barns skapandekvalité eller är det någon annan faktor som påverkar? Knutes (2013, ss. 166-167) förklarar Molanders teori om vad som påverkar kvalitén på skapandet. Enligt Molander påverkas kvalitén av närvaro och uppmärksamhet. Molander menar på att både barns närvaro och uppmärksamhet behövs för att skapandet från tanke till handling ska utföras utifrån barnets bästa förmåga. Då är frågan, ges barn möjligheten till att vara närvarande och uppmärksamma på deras eget skapande? Får barnen den tid och hjälp de behöver för att utvecklas både teoretiskt och praktiskt?

I Läroplanen för grundskolan, förskoleklass och fritidshem (LGR11 2011, s. 13 ) och Läroplanen för förskolan (Lpfö98 rev. 2010, s. 7) beskrivs verksamhetens uppdrag till ge barn möjligheten att få upptäcka, utforska och lära i relation till att de känner tilltro till sin egen förmåga.

Om barn inte känner tilltro till deras egen förmåga, som jag refererar till i mina erfarenheter, finns det då brister i pedagogers bemötande av barns estetiska lärprocesser?

Under Mats Anderssons (1) workshop fick vi frossa i material, allt från träpinnar till dyra oljepasteller.

Lektionens kreativa process började med att vi fick en liten kvadratisk titthålsruta att placera över en stor målning för att hitta en snygg kombination och av mönster och färger.

Den bild jag valde var en indisk

flicka med ett vackert örhänge.

När titthålsrutan placerades på

bilden kan man ur rutan inte

längre uppfattas bilden av den

indiska flickan. Bilden har blivit

abstrakt.

Motivet i titthålsrutan skulle vi

förstora upp och återskapa i olika

sorters papper. Jag använde mig

av hårt papper, silkespapper,

limstift, trälim, aluminiumfolie,

vanligt färgat papper och

glansigt papper.

Till höger ser ni resulatet samt en del av processen.

Av denna abstrakta bild, kopierade Mats upp 12 exemplat till mig, här är resultetet:

Många olika mönster kan skapas genom att vänta och vrida på bilderna. En så enkel sak som att trycka upp fler exemplar av samma bild, kan skapa många möjligheter för lärande och kreativitet. Doverborg, Doverborg & Emanuelsson (2006, s. 121) förklarar att former i sig inte är något mönster, utan det är när formen eller formerna upprepas som ett mönster skapas. I en sådan här övning kan barn få testa att hitta mönster, former, prata om vad mönstren liknar, diskutera matematiska begrepp så som exempelvis Stor, liten, lång, kort, cirkel, kvadrat osv.

På bilden nedan valde jag även att utforska olika gråskalor och försökte få dem att likna min bild som jag skapade i papper. Jag jobbade med blyerts, kol och matolja på ett akrylpapper. Anledningen till varför jag använde matolja var för att akrylpappret slipade ner kolpennan så att det bara blev pulver, men för att samla ihop pulvret testade jag att smeta ut pulvret med lite matolja. Jag använde fingrarna för att smeta ut färgen på pappret och det var väldigt roligt samt att det blev en snygg kontrast till de vita och gråa fälten på tavlan. Nackdelen med oljan var att pappret blev lite kladdigt efteråt, men med lite tur kanske den torkar så småningom.

Jag testade även att använda andra tekniker så som akvarellfärg på pastellma-papper (ett särskilt papper utformat för att jobba med torrpastell på) och det var väldigt spännande att se hur färgen betedde sig på pappret jämfört med hur färgen beter sig på vanligt papper. Detta var en väldigt rolig metod som jag kan tänka mig att fortsätta utforska med barnen på förskolan. Dessvärre är torrpaslettark ganska dyra, kanske finns det ett billigare alternativ?

I Mats Andersson(2) workshop vi fick undersöka lera och papper och det erbjöds en hel del experimenterade med dessa. Under förmiddagen fick vi i uppgift att göra eget papper av återbrukat tidningspapper och även göra egna papémaché figurer. Att återbruka material är någontin alla förskolor och skolor borde ta för vana att använda. I Lpfö98 (2010, s. 7) och i LGR11 (2011, s. 9) beskrivs riktlinjer om att etablera ett hållbart och ekologiskt tänk kring vår miljö hos barnen. I rapporten Förskolan: för en hållbarutveckling beskriver Sellgren (2009, s. 3) att hållbarutveckling innebär att idag skapa goda förutsättningar för att nästa generation ska ha möjlighet till att leva under realistiska förållanden.

Detta innebär att vi människor måste ändra på våra dåliga vanor. Idag lever vi i ett konsumtionssamhälle som innebär att vi slänger mer och mer saker utan att de egentligen är något fel på dem. Barnen föds upp till att anpassa sig efter samhället och det är där vi pedagoger måste säga stopp.

Vår miljö kommer bli våran död om vi inte sätter stopp för vårt slösaktiga beteende. Att använda återbrukat material i förskolan är därför ett av många sätt att rädda vår planet. Istället för att köpa nytt papper, återbrukas tidningspapper och blir också ett verktyg till barns estetiska lärprocesser.

Att göra egen Papémaché har jag aldrig tidigare gjort. Det var kul men kladdigt att framställa och det krävdes en del tålamod och tid.

Materialet var svårt att arbeta med och det var även lite klurigt att framställa då man var tvungen attgissa rätt mängd ingredienser för att blandningen skulle få rätt konsistens (dock finns det säkert recept att googla fram för att underlätta). Jag försökte forma larver och andra föremål som jag kanske skulle kunna ha nytta av till mitt didaktiska material men jag insåg snart att det var väldigt svårt och kräver en del teknik. Massan ville inte forma sig så som jag ville och därför blev inte jag riktigt nöjd med resultatet.

Återigen påverkas jag över kraven jag själv ställer och funderar kring min yrkesroll som pedagog. Kommer dessa krav jag ställer på mitt eget handlande att spegla barnen?

Under eftermiddagen fick vi bekanta oss med olika sorters lera. Mats Andersson (2) ville att vi skulle uppleva leran med alla våra sinnen. Barn behöver få uppleva material med hela sin kropp för att få fler erfarenheter och bredare kunskapsområde kring fenomenet. Brodin & Hylander (2001 s. 44) menar på att pedagoger behöver själva använda alla sina sinnerliga förmågor i upptäckandet av nya material för att barn också ska intresseras av fenomenet.

Därför såg, lyssnade, luktade, kände och till och med smakade jag på de olika lerorna.

Jag blev väldigt förvånad när jag upplevde att viss lera inte alls luktade så mycket som jag trodde eller att de inte alls smakade så illa som jag trott.

Det är så här barn upplever material och jag blir både fascinerad och inspirerad över hur materialet kan upplevas.

Mats bad oss att ta en lerklump och krama riktigt hårt under en viss tid. När tiden tog slut skulle vi slå klumpen i bordet så att klumpen kunde stå av sig själv.

Efteråt bad han oss sätta ögon på figuren och vips så hade vi skapat oss ett eget personligt litet monster som fick representera oss under eftermiddagen.

Jag tyckte denna idé var riktigt bra och påhittig som jag med all säkerhet kommer använda i barngruppen. Figuren blev väldigt personlig och eftersom Mats inte påpekade att vi skulle skapa någonting, blev det inte heller någon prestationsångest över sin figur.

Denna lilla figur fick stå i mitten av bordet under tiden vi fortsatte att lyssna på Mats instruktioner. Han gav oss instruktioner som att skapa en rund, en krokig, en lång, en kort, en glad och en arg form. Det gjorde vi också och allas blev annorlunda när vi la in dem i mitten av bordet. Efteråt skulle vi samarbeta och använda dessa former till att skapa ett gemensamt torn.

Till detta torn skukke varje enskild individ skapa en saga under tiden Mats ställde olika frågeställningar som vi skulle svara genom att skriva berättelsen.

Vi fick också testa på att använda modellera och lufttorkande lera och skapa en färgcirkel utav grundfärgerna. Det var också en väldigt bra idé som fick mig att tänka till i hur man kan utnyttja ett annat material än pennor och färg till att fixa färger och skapa olika nyanser.

Under studiebesöket på hamnmagasinets konsthall med Marie Bendroth Karlsson (3) fick vi besöka utställningen Dust trap. Vi fick redan innan vi klev in i konsthallen i uppgift att snabbt betrakta konstverk utan att stanna. Vi samlades sedan i grupp där vi tilldelades tre pappersark var som vi individuellt skulle skriva tre ord som sammanfattade ens egen tolkning av utställningens konstverk.

Vi samlade allas ord och skapade ett gemensamt trä av åsikter. Stammen utgjorde alla ord som bara hade nämnts en gång medans trädets grenar var sådana ord som hade uppkommit flera gånger (orden placerades bredvid varandra).

Detta är en typ av uppgift som behandlar ämnet olikheter. Alla fick ta del av samma utställning men det gemensamma resultatet av åsikter blev varierande. Alla tolkar konst på olika sätt och ingenting är rätt eller fel.

Efter uppgiften med trädet fick vi träffa en konstpedagog som skulle hjälpa oss att djupdyka i några av verken som vi ansåg vara intressanta. Det roliga med upplägget för studiebesöket var att orden vi valde att beskriva konstverken med från början, ändrades ju mer man djupdök i dem.

Varför?

Oavsett om barnen lär sig i skapandet eller om barnen uttrycker sig genom skapande så anser jag att det som barnen har skapat är en typ av konst. För mig är konst någonting som har en mening och syfte. Detta är dock min personliga åsikt och den står jag för.

Jag kanske inte har den rätta definitionen av konst men vad är egentligen rätt och fel? Vem är det som definierar vad konst är? Är det en personlig åsikt eller finns det vissa regler för att ett verk ska få kallas för konst?

Oavsett vad så tror jag det är bra för barnen att bekanta sig med begreppet konst, för konst är ju en produkt av konstnärsyrket precis som att en stol är en produkt av en snickare. Alltså någonting som finns i vår vardag.

Men varför ska vi använda oss av konst i förskolan? Vad finns det för mening och nytta med det?

I FN:s konvention om barnets rättigheter, Barnkonventionen (2009, §29,s. 31) beskrivs det att barn har rätt till att fritt få delta i det kulturella och konstnärliga livet samt att få utveckla inom dessa. Barn har alltså rätt att upptäcka och utforska det kulturella arvet, alltså sådant som skapats genom samhället. Det är alltså barnens rätt att både få upptäcka och uppleva konst i samhället och det ska vi i skolvärlden se till.

Marie Bendroth Karlsson (3) beskrev under sin föreläsning att det finns tre olika sorters pedagoger när det gäller att arbeta med konst i barngrupp.

1. Den som inte förstår syftet med konst.

2. Den väldigt entusiastiska som kör över barnen för att den själv är så himla intresserad.

3. Den som finner ämnet intressant men som anser att det intressanta är när barnen möter konst.

Efter att Marie Bendroth Karlsson (3) beskrivit de olika pedagogerna började mina tankar snurra. Vilken typ av pedagog är jag?

Jag är själv väldigt intresserad av konst och tycker om att måla och skapa.

Därför fruktar jag att jag kanske kan vara den pedagog som är väldigt entusiastisk och kan köra över barnen för att jag vill så mycket med ämnet.

Jag antar att alla har styrkor och svagheter och det har jag tagit upp tidigare i min blogg.

Jag tror inte att min entusiasm för konst behöver vara någonting negativt, som det påstås här.

Entusiasm finns i olika former och smaker och jag tror det är positivt. Om man brinner för ett ämne kan detta inspirera barnen till att upptäcka och utforska.

Jag tror väldigt mycket på medvetenhet. Jag är medveten om min "brist" och därför kanske jag kan utnyttja den till något positivt istället.

En medveten pedagog är en pedagog med försprång.

Abstrakt konst i förskolan eller i förskoleklass.

Jag har insett att ett undersökande arbetssätt kan vara nyckeln till ett mer självsäkert lärande. Om man låter barn bekanta sig med material, utan att sätta press på hur materialen ska användas och vad som ska skapas, kan barnen experimentera sig fram till lösningar och idéer som passar dem själva.

Detta arbetssätt är lite av ett identitetsskapande som både kan ge trygghet i barns lärande men också i dem själva.

Det är sannerligen ett medierat lärande då ett undersökande arbetssätt som kompinerar olika typer av kunskap, resulterar i ett meningsfullt lärande.

Att få frosa i material:

Är det posetivt eller negativt att låta barn få frossa i material?

Skulle jag i min blivande yrkesroll begränsa materialet eller låta dem frossa?

Jag tänker att det material som vi valt att ha synligt för barnen i förskolan, ska också vara tillgängligt för dem att använda. Om barnen känner för att frossa i material, så ska de få frossa. Det är inte det färdiga resultatet som är i fokus, utan det är själva upptäckterna i processen som är kunskapen.

Materialkännedom:

Den första uppgift jag fick ta del av under Mats workshop med abstrakt konst, gav mig

en inblick i hur svårt det kan vara för barn att exempelvis låta dem limma silkespapper

med limstift, för det går väldigt lätt sönder. Silkespapper är ett vanligt förekommande

material på förskolor som barn ofta använder i skapande siutationer. Genom att själv få

upptäcka att limstiftet inte passar så bra med silkespapper, fick jag en erfarenhet som

jag kan dra nytta utav.

Min första tanke var att barnen i min framtida förskola inte ska få använda limstift till

silkespapper, utan får använda trälim eller liknande. Nackdelen är då att jag fråntar

barnen upplevelsen av att upptäcka att materialen inte fungerar tillsamans. Kanske

kan jag istället erbjuda barnen både limstift och trälim under samma tillfälle, så att

barnen får upptäcka vad som passar dem bäst. r.

Att upptäcka material, och hur olika material samspelar med varandra, alltså

materialkännedom, är verkligen mer lärorikt än vad man kan tro och som är oerhört

viktigt för barn att få uppleva.

Mönster:

Under aktiviteten med abstrakt konst fick de 12 kopiorna skapa olika mönster genom att vända och vrida på dem åt olika håll. Mönster har en direkt koppling till Matematik. Här kan barn få testa att hitta mönster, former, prata om vad mönstren liknar, diskutera matematiska begrepp så som exempelvis Stor, liten, lång, kort, cirkel, kvadrat osv.

Papé maché:

Eftersom jag själv tyckte detta var en ganska svår metod att använda sig av, var min första tanke:

"Okej, detta är ett material som jag får ha förberett för barngruppen innan de börjar experimentera med det".

En halv sekund efter att jag tänkt tanken slog det mig att hela den här kursen handlar om att barn ska få upptäcka estetiska lärprocesser.

Varför i hela fridens namn skulle jag då välja att ta bort detta steg?

För vad gör det egentligen om materialet inte bli så fast eller om materialet inte går att forma de första fyra gångerna man testar processen med barnen? Har jag verkligen rätten att ta ifrån barnen deras första steg i en lärprocess för att det ska gå smidigare för mig själv?

Körling (2012, s.6) beskriver att skolan ofta väljer att fokusera på det färdiga resultatet och inte processen, vilket hon anser är fel. Enligt Körling är det under själva processen som lärandet sker och att det är där man som pedagog ska interagera och utmana barnen. Därför blir jag återigen knäppt på nosen av mitt eget självreflekterande och inser ännu en gång att jag behöver lyssna mer på de inre tankar som fokuserar på barnet och barnets lärande och inte min egoistiska tanke om att det ska gå smidigt och lätt.

Så hur skulle materialet kunna användas i en barngrupp?

Min första tanke är abstrakt konst. Då behöver inte materialet föreställa någonting utan barnen kan fokusera på att lära känna materialet istället för att fokusera på det färdiga resultatet.

I termin 1 genomförde jag en aktivitet med fingerfärg för en barngrupp med ett- och tvååringar. Då gjorde jag aktiviteten vid tre tillfällen för att kunna ändra och göra aktiviteten bättre. Sista gången valde jag att blanda i tapetklister för att få mer material men på ett billigare sätt (för barnen ville hela tiden ha mer och mer färg på pappret). Den gången valde jag att blanda tapetklistret med varmt vatten. Det gjorde hela upplevelsen så himla mycket behagligare. Jag tror det är viktigt att barnen får vara med och uppleva materialet med sina sinnen. Därför tror jag att samma metod kan användas när papémache-massan görs. Fokus blir åter igen att upptäcka materialet och inte det färdiga resultatet.

Lera:

Jag tyckte Mats upplägg med lera var väldigt roligt cch samtidigt väldigt lärorikt på så många sätt. Genom hans berättande och frågeställningar skapades en saga till varje enskild lerfigur genom att vi alla tänkte och skrev ner olika saker på ett papper.

Enligt Svensson (2011, s. 150) kan en pedagog, genom ett inlevelsefullt berättande, ge barn både erfarenheter kring språk, så som ord och uttrycksätt. Jag tror detta arbetssätt, att tillsammans skapa någonting utan att egentligen veta vad, har större inverkan på barns utveckling än redan förbestämt lärande.

Det jag lärde mig under leraktiviteten var bland annat:

Tid är viktigt. Barn behöver få stanna kvar i en lärprocess så pass länge att de känner att de har kontroll och kunskaper kring fenomenet.
En helhetsupplevelse av sinnena är någonting inte bara barn behöver, utan också vi vuxna. Vi tror att vi är så kloka, men det finns fortfarande så mycket som vi inte vet. Upptäck detta med barnen.

Det jag lärde mig under föreläsningen med Marie

Konst tar tid, både till att skapa och betrakta. Det är viktigt att både barn och pedagoger får tid till att upptäcka och utforska konst för att sedan kunna få tolka och skapa sig en åsikt kring ett verk.

Denna dagen har varit ett ypperligt exempel på att konst behöver tid att betraktas.

En entusiastisk pedagog kan alltså vara en tillgång i förskolan, om hon eller han låter sin entusiasm vila i de lägen då barn behöver få tid till att lära. Det är alltså viktigt att våga stanna kvar i stunden. Att våga vara där med barnen, lyssna på vad de har att säga och våga upptäcka konsten i deras ögon.

Referenser:

Bendroth Karlsson, Marie & Karlsson Häikiö, Tarja (red.) (2014). Bild, konst och medier för yngre barn: kulturella redskap och pedagogiska perspektiv. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Brodin, Marianne & Hylander, Ingrid. (2001). Att bli sig själv Daniel Sterns teori i förskolans vardag. Enskede: TPB
Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet

(3) Marie Bendroth Karlsson. Barn möter konst. Högskolan i Borås - Campus Varberg, 2015-09-16
(1) Mats Andersson. Bild 1. Högskolan i Borås, Campus Varberg, 2015-09-08
(2)Mats Andersson. Bild 2. Högskolan i Borås - Campus Varberg, 2015-09-28.
Knutes, Helen (2013). Specialpedagogik och estetik. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 161-179
Kupferberg, Fiewel (2013). Medierat lärande och pedagogisk teori. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 15-51
Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber
Svensson, Ann-Katrin (2009). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. 2., omarb. uppl. Lund: Studentlitteratur
Sellgren, G (red.) (2009). Förskolan: för en hållbar utveckling. Solna: WWF

Tillgänglig: http://www.wwf.se/source.php/1603564/Frskolan%20fr%20en%20hllbar%20utevckling.pdf

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2575

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Petras Yrkesloggbok

En didaktisk portfolio

Vad?

Bild

Vad? Hur? och Varför?

Hur?

Varför?