Petras Yrkesloggbok
En didaktisk portfolio
Studiebesök på Göteborgs konsthall
Under studiebesöket på Göteborgs konsthall fick vi träffa konstpedagogen Mia Renström (1) som gav oss en introduktion över hur man kan arbeta med barngrupper i en konsthall. Mia beskrev en barngrupp som hon tidigare hade haft på besök i konsthallen och utgick i från hennes erfarenheter när vi gick runt till de olika konstverken i konsthallen.
Mia Renström återkom hela tiden till begreppet tid. Konst behöver tid, både för vuxna och för barn och därför är det viktigt att denna tiden ges till barnen i upptäckandet av konst.
Detta märkte vi även själva för ju mer tid vi gav åt ett konstverk, desto mer reflekterade och upptäckte vi konstverkets olika sidor.
Konst är ett väldigt intressant fenomen eftersom konsten alltid döms utifrån betraktarens ögon. Jag kanske inte alls ser det som min väninna ser i en tavla och precis så är det med barn också. Alla har olika erfarenheter, bakgrunder, kunskaper etc. och därför tolkar vi konst på olika sätt.
Det är dessa tolkningar som man vill få fram hos barnen för de ger oss pedagoger en större förståelse för barns perspektiv på världen.
Hur ser de på världen? Hur tolkar de denna tavla? Vad framstår som viktigt? Hur kan vi jobba vidare med detta i verksamheten?
När vi delades in i grupper om tre för att analysera ett konstverk fastnade min grupp vid en film. Jag tolkade filmen som obehaglig och tung att titta på. När vi försökte se ut barnets perspektiv kom vi fram till att barn och vuxna har inte alls samma syn på skräck. De har inte sett på skräckfilmer så som vi vuxna har gjort. Det fick oss att tänka till och förundras. För vad i denna filmen hade barnen lagt märke till? Vilka känslor hade de känt till filmen? Vad hade de funderat kring?
En fråga som under detta besöket fick mig att tänka till var om konstnärerna och konsthallarna anpassar deras lokaler efter små barn. Det var nämligen flera av konstverken som dels låg olämpligt för att ett barn skulle kunna se vad det föreställde, och dels var det ett konstverk som inbjöd till klättring (men som absolut inte fick röras).
Till höger visas en monter med glasverktyg i vuxnas nivå och i barnens nivå. För barnen blir verktygen mer abstrakta än för oss vuxna. Barnen har här ingen möjlighet att ta del av samma synvinkel som vi vuxna fick.
Samtidigt kanske deras abstrakta syn kan sporra barnen till en mer livlig diskussion eftersom de kan bortse från det faktiska motivet. Men jag tror inte att konstnären tänkte på detta när verket utformades och det är lite synd eftersom en viktig målgrupp blir bortglömd.
Referenser:
(1) Mia Renström. Konstpedagog på Göteborgskonsthall. Göteborg, 2015-09-23
